Nää dags att rycka upp sig kanske? Man kan ju inte gå och deppa hela livet direkt, det blir ju inte bättre ändå. Det är som det är helt enkelt, och det är hans förlust .. eller hur? =) Vet faktiskt inte vad som är värst .. bara plötsligt sluta höra av sig, eller som nu, säga hejdå genom sms? Lika patetiskt båda grejerna! Nu har man ju varit med om båda delarna.

Visst önskar jag att läget var annorlunda, jag gillade ju faktiskt honom, en hel del! Eller en hel del räckte inte, han var något helt speciellt. Men vad kan jag göra? Ingenting, han vet vad jag känner ..

Så nej nej, inge depp här inte! Jag mår bra nu, och allt går bra för mig! Jobbet blir mer och mer roligt, antar att det bland annat är vårat lilla nytillskott inom företaget som gjort det så bra =) Så tack Elin! som även varit min lilla psykolog ;)