En dag på jobbet:

Elin och jag är inne i ett trapphus för att börja jobba, där inne är även några små pojkar som spelar innebandy. Vi disskuterar lite med dom om att dom egentligen inte får spela där, men det var inte direkt så dom lyssnade .. så vi lät dom vara. Sedan när vi var inne i städskrubben så springer ena pojken in där och Elin säger: "Här får inte ni vara, det här är faktiskt vårat kontor" och pojken svarar: "det här är inget kontor, det här är ett städrum!"

Hahaha! ni fattar säkert ingenting, måste upplevas! Men det var roligt, så det måste skrivas upp någonstans!.
Och städskrubben är ju det närmsta ett kontor vi kommer, ja det är ju som vårat kontor?

Vi har kommit på att vi faktiskt ligger längst ner i "näringskedjan" .. vi städar (som är det sämsta jobbet?) vi är vikarier och tjänar minst av alla där ... Vi ligger alltså längst ner, så långt man kan komma typ. Känns ju väldigt bra.

MEN, vi är lyckliga ändå ;)